Konstnärerna bidrar till den kulturella välfärd som är inskriven i våra grundlagar. Deras verk är en omistlig del av vår kultur. Men de tjänar mindre än 60% av vad medelsvensken får i lönekuvertet och hamnar ofta utanför trygghetssystemen. Nu måste det till en förändring. Vi kräver förbättringar av bild- och formkonstnärernas villkor!
Skapa en nationell strategi för bild- och formkonstområdet som omfattar hela sektorn: såväl konstnärer, formgivare och konsthantverkare som arrangörer och andra aktörer, med fokus på att förbättra de sociala och ekonomiska villkoren för konstnärerna.
Se till att bild- och formkonstnärer får skäligt betalt vid utställningar och andra uppdrag istället för de miniminivåer som ligger långt under vad som är skäligt. Se till att stat, regioner och kommuner agerar förebildligt. Det är inte acceptabelt att konstnärer jobbar gratis åt offentligt finansierade utställningsarrangörer. Se till att ingångna avtal och våra rekommendationer följs. På så sätt kan vi skapa långsiktigt hållbara konstnärskap.
Se till att MU-avtalet tillämpas på riktigt. Tillsammans med andra organisationer som representerar bildskapare har vi avtalat med staten om ersättningar vid utställningar som är bindande för statliga organisationer och vägledande för andra utställningsarrangörer – det så kallade MU-avtalet. Tyvärr brister tillämpningen så att konstnärer sällan får betalt för den tid de lägger ner på en utställning. Detta måste åtgärdas!
Trygghetssystemen måste fungera för konstnärer. Även konstnärer, konsthantverkare och formgivare blir sjuka, skaffar barn och kan plötsligt stå utan uppdrag, precis som alla andra människor. Men på grund av låga omsättningar i enskilda firmor hamnar de ofta helt utanför sjukförsäkringssystemet och a-kassan. Detta måste ändras. En lösning är att göra stipendier SGI- och pensionsgrundande.
Vi kan inte tänka oss ett samhälle utan konstnärer och deras konst. Den offentliga konsten är ett exempel på ett konstnärligt uttryck som är tillgängligt för alla. Den finns i våra gemensamma rum: på gator, torg, parker och lekplatser, i bibliotek, sjukhus och kyrkor. Den finns i kollektivtrafiken och längs med våra vägar. Vi vill se mer konst i våra livsmiljöer.
Skapa mer konst genom enprocentsregeln. Enprocentsregeln är en princip för att finansiera offentlig konst som innebär att en procent av kostnaden för byggnader skall gå till konstnärliga gestaltningar. Det innebär att medborgarna får mer konst av hög kvalitet när det byggs. Principen har använts i Sverige sedan 1937 och många regioner och kommuner har antagit enprocentsregeln i sina riktlinjer. Vi vill att fler gör det.
Stärk konstnärernas roll inom politikområdet gestaltad livsmiljö. Riksdagen antog 2018 en proposition som innebär att regeringen avser att ta ett helhetsgrepp om arbetet med den gestaltade livsmiljön. Vi vill säkerställa att bild- och formkonsten inkluderas i det arbetet, att bild- och formkonstnärernas kompetens tillvaratas och att deras arbets- och avtalsvillkor tillgodoses.
Goda villkor för konstnärer skapar ett hållbart konstliv. Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram standarder och rekommendationer för till exempel uppdrag som rör upphandling av offentlig konst. Att uppdragsgivare följer sådana rekommendationer är avgörande för ett hållbart konstliv. Goda villkor motverkar också snedrekryteringen och gör det möjligt för fler att söka sig till yrket.
Stärk bild- och formkonsten i skolan. Att barn och unga i hela landet – oavsett socioekonomisk bakgrund – tidigt får möjlighet att utöva konst och ta del av professionell konst är avgörande för att främja hållbarhet och mångfald i konstlivet. Därför är det viktigt att bild återinförs som ett obligatoriskt ämne på gymnasiet.
Yttrandefriheten är en grundbult i vårt demokratiska samhälle som är fastlagd i våra grundlagar, till exempel i yttrandefrihetsgrundlagen som bland annat har till ändamål är att säkra ett fritt konstnärligt skapande. Politiken kan besluta om kulturpolitikens inriktning och bidra till att finansiera kulturlivet, men ska däremot inte lägga sig i konstens innehåll. Den principen kallas för armlängds avstånd. Och den måste försvaras!
Garantera armlängds avstånd mellan konstens innehåll och politiken. Vi ser tyvärr att allt fler politiker börjat uttala sig om eller kräver att få besluta om konstens innehåll. Det strider mot grundlagskraven. Att yttrandefriheten upprätthålls är avgörande för ett demokratiskt samhälle. Därför måste också den konstnärliga friheten garanteras på statlig såväl som regional och kommunal nivå.
Ge skydd till konstnärer på flykt. I många länder är yttrandefriheten begränsad och många konstnärer utsatta för förföljelse. Fristadssystemet ger konstnärer säkerhet och möjlighet att vara fortsatt verksamma. Vi vill att fristadssystemet utvecklas och att fler regioner och kommuner ansluter sig till det.
Alla invånare i landet ska ha tillgång till professionell bild- och formkonst. Idag är så inte fallet. Dessutom är villkoren för att verka som yrkesverksam bild- och formkonstnär olika beroende på var i landet konstnären bor. Dessa skillnader vill vi ändra på.
Utveckla och stärk kultursamverkansmodellen. Sedan 2010 går den statliga finansieringen av kulturverksamheter i regionerna via den så kallade ”kultursamverkansmodellen”. Även om professionell bild- och formverksamhet sedan 2018 är en del av kultursamverkansmodellen och att regionerna därmed har ansvar för att tillgodose professionell bild- och formkonst av hög kvalitet till invånarna så ser vi att många regioner inte lever upp till det kravet. Vi vill se kraftfulla åtgärder för att ändra på det.
Ge kommunerna förutsättningar att bedriva professionell bild- och formverksamhet. Kommunerna och det ideella konstlivet står för merparten av utställningsmöjligheterna i landet men har varken tillräckliga resurser för att producera utställningar eller betala skäliga ersättningar till utställande konstnärer. Det leder till att konstnärer arbetar gratis åt offentligfinansierade utställningsarrangörer vilket är oacceptabelt. Kommunerna måste få bättre förutsättningar att bedriva professionell bild- och formverksamhet.
Stärk infrastrukturen för konstnärlig produktion och visning. För att konstnärer ska kunna bo och vara verksamma i hela landet krävs att det finns tillgång till ateljéer och kollektivverkstäder där konsten kan produceras och utställningsrum där den kan visas. Ett sätt att bidra till ett levande lokalt kulturliv är att ge riktade näringsbidrag eller verksamhetsstöd för att underlätta etablering av kulturarbetare i regioner och kommuner.
Skapa fler utställningstillfällen. Möjligheten att få ställa ut sin konst är av yttersta vikt för konstnärer. Genom att stötta lokala ideella och privata arrangörer och skapa fler regionala och kommunala utställningsrum så kan regioner och kommuner stimulera den lokala besöksnäringen och det lokala kulturlivet.
Majoriteten av bild- och formkonstnärerna driver sina verksamheter som enskild firma, men deras företag omfattas inte av näringslivspolitiska åtgärder och de kan inte heller ta del av trygghetssystemen på samma sätt som anställda. Samtidigt utgör de den kreativa kärna som de kulturella och kreativa näringarna vilar på. Vi behöver en näringspolitik för kultursektorn som bidrar till hållbara konstnärskap.
Stimulera efterfrågan på konst och konsthantverk. Vi arbetar för en enhetlig kulturmoms för alla former av bild- och formverksamheter och för att konst ska omfattas av avdragsrätt på samma sätt som bruksföremål.
Stärk konstnärernas position inom området kulturella och kreativa näringar (KKN). Just nu tar regeringen i utredningen Kreativa Sverige fram en strategi som kommer påverka näringspolitiken för den kulturella sektorn för år framöver. Det behövs ett tydligt kulturskaparperspektiv i den samverkan som föreslås i direktivet och det måste vara tydligt att bild- och formkonstnärers och frilansande kulturskapares villkor ingår i de politiska åtgärder som utredningen föreslår.
Skydda kulturskaparnas upphovsrätt. När det så kallade DSM-direktivet om en moderniserad upphovsrätt på en europeisk inre digital marknad nu skall göras till svensk lag så är det av yttersta vikt att Sverige uppfyller upphovsrättsdirektivets syfte att skydda kulturskapare och rättighetsinnehavare. Det innebär bland annat att skälig ersättning för användande av upphovsrättsskyddade bilder måste bli ett lagkrav.